Saknad

Skriver… Raderar… Skriver… Raderar…

Finns inga ord men så oerhört mycket känslor. Ett år… Känns som igår samtidigt som det känns som tusen år sedan. Men minnena är fortfarande lika starka. Har tagit fram varenda minne så många gånger under detta året. Varenda dag går jag och minns, om och om igen.
Idag är det dom tråkiga minnena, från rum 3 på 14:e våningen på Uddevalla sjukhus. Dofterna, ljudet av pappa som kämpar för att få luft, synen av pappas dödsångest, hans ögon rullande av smärta, känslan av vanmakt.
Ett år idag. Nu kan jag aldrig mer tänka; undra vad pappa gjorde vid denna tiden förra året. Inga fikor har vi tagit, inga långa telefonsamtal, inga gulliga presenter till Nellie. Min älskade pappa.

Leave a Comment


NOTE - You can use these HTML tags and attributes:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>