Dagsarkiv: 9 december, 2013

Nattskräck?

”Ett barn som drabbats av nattskräck går inte att få kontakt med. Barnet är till synes vaket men som i trans. Det är oftast skräckslaget, stirrar utan att verka se och höra och känner inte igen föräldern. Det är ömsesidigt – föräldern känner inte igen sitt barn, vilket är skrämmande. Man känner sig helt hjälplös eftersom man inte kan nå barnet och inte kan trösta. Ibland händer det till och med att barnet vrålar av fasa när pappa eller mamma närmar sig. Det beror säkert på att barnet i sin nattskräcksupplevelse tror att föräldern är ett lejon eller monster. Då får vi förstås hålla oss på avstånd. Andra gånger tycks det ändå hjälpa att man håller om barnet. Efteråt minns barnet inte alls sin nattskräck.

Nattskräck uppträder oftast på förnatten, under den så kallade djupsömnen. Den kan komma någon enstaka gång eller ofta. Man vet att den hänger ihop med vad barnet drömmer. Men varför barnet inte blir kontaktbart vet man inte. Nattskräck är ofta ärftligt. Nattskräck är vanligast mellan 4 och 6 år. Vanligen försvinner den vid 10-11 år, men det finns också vuxna som har nattskräck.”

 

Den senaste dryga månaden har Nellie vaknat i princip varje natt och bara skrikit. När jag kommer in till henne får jag ingen kontakt med henne alls, hon bara skriker och är livrädd. Oftast är jag helt sömndrucken jag med men igår kväll kom det innan jag lagt mig så nu är jag nästan helt säker på att det är nattskräck. Hon hade helt uppspärrade ögon och när jag närmade mig henne blev hon ännu räddare. Till slut kunde jag ta hennes händer och försökte prata lugnande med henne men det var som att hon inte såg mig. Bara tittade bakom mig och flackade med blicken som att något rörde sig där, och skrek mamma som om jag inte var i närheten. När hon väl lugnade sig och la sig och sov på kudden igen spärrade hon helt plötsligt upp ögonen igen och kastade sig skrikande bakåt som att något rörde sig mot henne. Stackars unge alltså, jag blir livrädd bara av att se henne när hon håller på sådär. Som tur är minns hon ingenting av det på morgonen.

Igår hände något annat konstigt. När jag stod och bytte på Stella på morgonen kom Nellie upp och sa att det hade kliats något väldigt på kroppen under natten. Vände mig om och såg att hon hade utslag från topp till tå! Hela ansiktet var rödflammig och resten av kroppen hade utslag som var allt från någon millimeter till centimeterstora. Hon hade rivit sig blodig på ryggen under natten. Under dagen lade utslagen sig ganska bra som tur var. Men idag när hon vaknade var överläppen, näsan och öronen lite svullna. Ringde vårdcentralen som trodde det var nässelutslag, vilket verkar stämma ganska bra. Hon var på barnkalas på lördagen och drack slush och åt röda gelègodisar, kanske är något färgämne hon reagerat mot, annars åt hon inget konstigt.

028

En tand har vår stora stora tjej tappat också! Så glad är hon för nu får hon vara med i ”tandligan” på skolan 🙂