Månadsarkiv: december 2013

Sorgens dag

Idag blev jag moster till en underbar liten Saga. Som jag längtat efter denna dagen. Vi skulle ju ha nästan samtidigt jag och Anna, bara sex dagar mellan våra flickor var det beräknat. Men istället för glädje finns där bara sorg. Lilla Saga fick aldrig se dagens ljus. Fick aldrig känna värmen från sina föräldrars famnar. Föräldrarna som aldrig kommer få vyssa sin lilla Saga till sömns, som inte får gå den där magiska första promenaden med barnvagnen. Mina tårar har strömmat ner för kinderna hela dagen, för Anna, den mest omhändertagande och kärleksfulla person jag vet, som skulle bli en fantastisk mamma. Det var ju inte så här det skulle bli. För lilla Saga, som jag längtat så efter att få träffa, som borde ha hela livet framför sig. Längtan efter och kärleken till barnet jag själv bär på har ersatts med skam. Varför ska jag få ett barn, jag som redan har två fantastiska ungar, när min syster står där med saknaden och tomheten efter sin dotter?
Jag önskar att jag kunde ta min systers smärta, göra vad som helst, väcka henne ur denna mardröm. Men åter igen står jag utan att kunna hjälpa den jag älskar.

 

God morgon!

6:00 vaknade jag av en fot i ansiktet och en Stella som utbrast: Skalman! Bamse! Katten! Bamse är verkligen favorit här hemma nu. Hon har läst Nellies böcker så många gånger att hon kan dom utantill, sitter och gapskrattar när hon kommer till bilder hon tycker om. Vårt projekt här hemma att få Stella att sova i sin egen vanliga säng på sitt rum istället för i spjälsängen på vårt rum har resulterat i att Stella sover halva natten i sitt rum och halva natten i vår säng… Så är det när jag ska göra något. Jag är inte sådär konsekvent som min man är. Men samtidigt tar det emot att gå upp för tionde gången den natten och få Stella att somna om i sin säng när man vet att hon skulle sova utan avbrott resten av natten i vår säng. Jaja, det blir nya tag nu i helgen när Andreas har massa ledighet framför sig.

Häromdagen satt Nellie och tjatade i bilen om något som jag inte minns. Snäääääälla mamma, snääääälla då, satt hon och sa. Plötsligt börjar Stella också, Snääääääälla mamma 🙂 Så igår stod jag och skulle sätta igång en tvätt, Stella fick som vanligt lägga in tvätten i maskinen medan jag hällde i tvättmedel som jag aldrig låter henne göra. Men då ställer hon sig och pekar på tvättmedlet, lägger huvudet på sne och säger med världens leende, SNÄÄÄÄÄÄÄLLA mamma! Snäääälla? Jäkla unge, det är inte lika lätt att säga nej till en snart tvååring som en snart sexåring med dom orden! 🙂

Annars har jag slutat plugga för två veckor sedan. Jag hoppar över den sista kursen och börjar den i december nästa år istället. Jag trodde att jag skulle ångra mig, men det har jag verkligen inte gjort. Istället tror jag inte det ens hade gått att plugga då jag nästan inte sover något på nätterna. Nellie och Stella går i skola och dagis 8-14 måndag till fredag så jag försöker sova ett par timmar under den tiden istället.

 

 

Skolfoton

image

Våra fina tjejer! Och snart har vi en till 🙂

Lucia

020

Doris önskar er en fin lucia!  🙂

Idag skickade jag iväg en liten tomtemor till dagis och en lucia till skolan. Så glada båda två och Stella blev helt lyrisk när hon såg att hela dagis var fullt av små tomtebarn 🙂
Idag har änglapapsen födelsedag så vi får skicka massa kärlek till honom. Och imorgon var det ett år sedan Martin somnade in. Egentligen skulle vi åka till Uddevalla idag och Jönköping imorgon, men nu blir det hemma och ta det lugnt istället. ♥

Nattskräck?

”Ett barn som drabbats av nattskräck går inte att få kontakt med. Barnet är till synes vaket men som i trans. Det är oftast skräckslaget, stirrar utan att verka se och höra och känner inte igen föräldern. Det är ömsesidigt – föräldern känner inte igen sitt barn, vilket är skrämmande. Man känner sig helt hjälplös eftersom man inte kan nå barnet och inte kan trösta. Ibland händer det till och med att barnet vrålar av fasa när pappa eller mamma närmar sig. Det beror säkert på att barnet i sin nattskräcksupplevelse tror att föräldern är ett lejon eller monster. Då får vi förstås hålla oss på avstånd. Andra gånger tycks det ändå hjälpa att man håller om barnet. Efteråt minns barnet inte alls sin nattskräck.

Nattskräck uppträder oftast på förnatten, under den så kallade djupsömnen. Den kan komma någon enstaka gång eller ofta. Man vet att den hänger ihop med vad barnet drömmer. Men varför barnet inte blir kontaktbart vet man inte. Nattskräck är ofta ärftligt. Nattskräck är vanligast mellan 4 och 6 år. Vanligen försvinner den vid 10-11 år, men det finns också vuxna som har nattskräck.”

 

Den senaste dryga månaden har Nellie vaknat i princip varje natt och bara skrikit. När jag kommer in till henne får jag ingen kontakt med henne alls, hon bara skriker och är livrädd. Oftast är jag helt sömndrucken jag med men igår kväll kom det innan jag lagt mig så nu är jag nästan helt säker på att det är nattskräck. Hon hade helt uppspärrade ögon och när jag närmade mig henne blev hon ännu räddare. Till slut kunde jag ta hennes händer och försökte prata lugnande med henne men det var som att hon inte såg mig. Bara tittade bakom mig och flackade med blicken som att något rörde sig där, och skrek mamma som om jag inte var i närheten. När hon väl lugnade sig och la sig och sov på kudden igen spärrade hon helt plötsligt upp ögonen igen och kastade sig skrikande bakåt som att något rörde sig mot henne. Stackars unge alltså, jag blir livrädd bara av att se henne när hon håller på sådär. Som tur är minns hon ingenting av det på morgonen.

Igår hände något annat konstigt. När jag stod och bytte på Stella på morgonen kom Nellie upp och sa att det hade kliats något väldigt på kroppen under natten. Vände mig om och såg att hon hade utslag från topp till tå! Hela ansiktet var rödflammig och resten av kroppen hade utslag som var allt från någon millimeter till centimeterstora. Hon hade rivit sig blodig på ryggen under natten. Under dagen lade utslagen sig ganska bra som tur var. Men idag när hon vaknade var överläppen, näsan och öronen lite svullna. Ringde vårdcentralen som trodde det var nässelutslag, vilket verkar stämma ganska bra. Hon var på barnkalas på lördagen och drack slush och åt röda gelègodisar, kanske är något färgämne hon reagerat mot, annars åt hon inget konstigt.

028

En tand har vår stora stora tjej tappat också! Så glad är hon för nu får hon vara med i ”tandligan” på skolan 🙂

Utelåst

Idag gjorde jag min sista dag på denna kursen. Praktiken och redovisningen är avklarad och tentan inskickad. Känns riktigt bra. Jag har kommit på det negativa med att plugga. Tiden går så sjukt fort. Man ser hela tiden framåt en kurs, bara jag klarar denna, bara jag klarar denna. Det bara springer iväg. Och när kursen jag börjar imorgon är slut kommer bebisen. Ska dessa veckor gå lika snabbt så bör jag nog börja förbereda lite här hemma :9

Slutade skolan klockan tolv och skyndade mig hem för jag var dödshungrig och dödstrött. Tänkte slumra lite på soffan innan jag hämtade barnen, Stella sover ju ändå på dagis mellan 12:30-14:00. När jag kom till ytterdörren kom jag direkt på att jag inte hade några nycklar med mig, för jag gick hemifrån först imorse och hade inte en tanke på nycklar. Gick över till grannarna som har extranycklar men dom var inte hemma så jag ringde Andreas. Han skulle precis iväg på möte men kunde åka hem efter det. Alltså skulle jag hungrig, trött och kissenödig få stå utanför i två timmar innan räddningen kom. Ringde mamma av någon anledning och bröt ihop totalt när hon svarade. Haha, satt och störtlipade bakom förrådet i tjugo minuter innan jag samlade mig. Gick till slut med röda golfbollar till ögon och mascara ner på kinderna till baksidan för lite gos med kaninerna. Men då ringde Andreas och sa att han struntat i mötet och satt på bussen hem. Världens finaste kille, jag blev lika glad som jag varit ledsen minuterna innan 🙂

Igår hade jag med mig lilla Stella bus till barnmorskan. Stella blev livrädd när vi kom in, stackaren trodde väl att hon skulle vaccineras 🙂 Inte roligare blev det när mamma skulle ta blodprover och grejer. Sen visade det sig att jag hade högt blodtryck och äggvita i urinen. Kombinerat med min konstanta huvudvärk, svullna ben och flimmer för ögonen var detta visst mindre bra, men jag får ta det lugnt och hoppas på bättre resultat nästa vecka.

Nu ska jag ge mig på min virkning som går väääääldigt långsamt framåt. Kan någon vara snäll att virka lite mormorsrutor till en orkeslös småbarnsmamma så hör av er! 🙂