Månadsarkiv: november 2012

Ögongodis

Stella är så rolig när hon kryper. Hon är så knubbig så det är lite svårt att få med sig dom tjocka goa låren. Det går ju inte fort om man säger så. Och när man skrattar åt henne så skrattar hon så hon kiknar medans hon kryper. Störtskönt.

Suck

Förr i tiden var det roligt att ha fina naglar, nu är jag glad så länge mina fingrar inte ser ut så här. Så trött på det. Det värsta är att det nu sitter på höger hand. Att vara i vatten går över huvudtaget inte, kommer det en droppe på så blir det genast värre. Så det mesta gör jag med vänster hand och annars har jag handskar.
Imorgon blir det till läkaren och antagligen en antibiotikakur…

20121119-100550.jpg

Fotografering

Igår var jag i Uddevalla och fotograferade barnen. Det var kul i ungefär fem minuter, sen ville inte Nellie vara med mer. Stella höll ut lite längre, typ 15 minuter….Ska bli kul att se alla bilder så småningom. Och hoppas att det blev några med leende barn 🙂

Idag fyller Stella 8 månader! Det firade hon med att ta sina allra första krypsteg 🙂 Hon firade det även med att sova tjugo minuter på hela dagen, ville inte äta och skrek i princip hela tiden. Till och med Nellie tröttnade och sa att ”Mamma, skriker Stella lika mycket imorgon så flippar jag!”. Jaja, det måste varit något konstigt för i vanliga fall är hon ju väldigt snäll.

Nellie säger mycket kul. När vi gick förbi pepparkaksdegarna på Ica förut lät det så här:

Nellie: Åh, kan vi köpa en sån?!
Andreas: Det kan vi göra till jul!
Nellie: Pappa, jag tycker man säger Det kan vi göra INFÖR julen. Inte TILL JUL.

Så där fick ordmärkaren själv (Andreas) smaka på sin egen medicin.

 

Fullt

Sitter och lägger in mina 3000 bilder från mobilen så jag kanske kan använda den igen. Borde plugga men det är precis lika tråkigt som jag mindes det. Kanske för att jag återigen läser något jag är totalt ointresserad av, engelska. Synd att man inte passade på att plugga när man ändå gick i gymnasiet, men man hade ju så fullt upp med allt annat då 🙂 Tittade på film från min student häromdagen och fick genast lust att ringa släkten runt och be om ursäkt. Vad odräglig jag verkade. Vet att jag inte hade något jobb, inga planer eller något. Men det ordnade sig på en vecka ändå.

Stella är rolig, hon kryper inte än förstås. Men hon tar sig bakåt på något konstigt sätt. Så var man än sätter henne hamnar hon alltid under något. Under köksbordet, soffbordet, skötbordet osv. Igår fastnade hon under spjälsängen och blev jätteledsen. Så jag fick hjälp av Nellie att lyfta bort den för att få ut henne.

 

 

 

Himmelspappan

himmelspappan

Till pappor

som snuddat med vingen mot jorden
men tvingats resa från lillprinsars värld
som skrivit bland glimmande stjärnor sen:
jag saknar dig redan
för allt jag är värd
jag saknar dig vännen
men hit gick min färd

Till pojkar

som älskat en resande pappa
och stått på perrongen fast tågen har gått
som hoppats och gråtit och ropat i natten:
jag älskar dig pappa
fast du reste bort
jag älskar dig pappa
för alltid – sov gott

 

Denna dikt hittade jag i boken ”Jordgubbspojken och Himmelspappan”. När vi var på biblioteket ville Nellie att jag skulle läsa den, men den var så sorglig att jag knappt kunde för att tårarna kom.

Idag är det en månad till pappas 54-årsdag. Fjärde födelsedagen utan honom. Det känns ju som igår… Men ändå inte… 🙁

Vintertid

Jag är så trött på det här ändrandet till vinter/sommartid. Ägna veckor varje gång åt att vänja ungar vid nya tider. Numera går jag och Stella upp fem varje morgon. Sex kändes okej, men fem det tar liksom emot. Och man vill ju helst inte lägga sig vid nio. Då har man ju knappt hunnit starta diskmaskinen, gått ut på kvällspromenaden, och plockat upp de trehundranittioelva leksakerna från golvet… Och ännu mindre har man hunnit sätta sig i soffan för att prata ett par ord med sin man.

Stella har dessutom kommit in i någon period av hopplösa nätter igen. Vaknar och skriker och när hon försöker somna om är hon jätteorolig och rör sig hela tiden och ligger och småpratar. Inte ens Andreas får sovit om nätterna när hon håller på så. Jaja, det blir bättre. Det borde jag ha skrivit på sovrumsväggen 🙂

Andreas fyller år på lördag och jag hade så gärna köpt något fint till honom. Men jag är helt tom på idéer!