Månadsarkiv: juli 2012

Grejagrejagreja

Stackars Andreas, han kommer nog tillbaka till jobbet sönderstressad efter semestern. Vi grejar hela tiden. Nu är det måla fönsterkarmar som gäller. På fredag ska det börja byggas altanräcke. För tillfället är han och bygger ställning för föreningen och på torsdag ska han hjälpa dom boende här med något Telia-fiber-grejsimojs ni vet. Han är så hjälpsam att han knappt hinner med min man 😉

Idag försökte vi att åka till stranden. Men det var så förbannat kallt att vi huttrande slängde i oss mackorna vi hade med, och sen skyndade oss hem.
Nej, det blir nog ingen sommar detta året 🙁

Igår var jag och svärmor och plockade blåbär. Blev ingen succé direkt, ganska glest mellan bären. Men det är alltid lika skönt att komma ut i skogen.
Doris undrade nog var all asfalt tagit vägen. Det var inte så lätt att ta sig fram med blåbärsbuskar som var högre än henne själv.

20120717-204411.jpg

20120717-204422.jpg

Fontin

20120715-091015.jpg

20120715-091025.jpg

20120715-091036.jpg

20120715-091045.jpg

20120715-091059.jpg

Igår gick vi 2,5 kilometaren i Fontin. Tog en bra stund med Doris som skulle lukta på varenda träd och Nellie som skulle hålla varenda groda längs vägen. Och det var inte en groda, hela vägen rörde sig av små bebisgrodor.

En kärleksförklaring

För ett år sedan hade jag och Andreas varit i Ullared. Jag stod på kvällen och packade upp alla varor, och fick se dom billiga graviditetstesten som jag fyndat. Varför inte, tänkte jag och gjorde ett. Lät det ligga på handfatet och glömde helt bort det en stund. Sen kikade jag. Två streck… Det brukade ju alltid vara ett streck!?! Omöjligt tänkte jag och läste instruktionerna om och om igen. Det började pirra i hela mig och jag sprang ut och visade det för Andreas. ”Vad är det här? Varför har du gjort ett sånt nu??” undrade han. Jaa, varför hade jag gjort ett sånt när jag bestämt mig för att ge upp? För att jag fyndat dom för trettio kronor på Ullared kanske. Eller för att man aldrig kan sluta hoppas.
Vi tänkte båda att det inte stämde, det måste vara något fel på testet.. Eller var det för att jag rökt strax innan (förlåt Stella)… Ja, det fanns knappt på kartan att det kunde vara sant. Men ändå fanns den där pirrande känslan där. Gjorde ett test till och det blev två streck igen. Jag bestämde mig för att inte tänka på det. Man vet ju ändå aldrig, det kan ju gå snett där i början.
Det funkade typ i fem minuter, sen kunde jag inte sitta still. Hoppade upp och ner i soffan och ville spricka av glädje. Kom överens med Andreas om att det skulle vara vår hemlighet. Inte berätta för någon. Sen kom jag på att jag måste berätta det för någon. Annars skulle jag verkligen spricka. Det fick bli Anna. Ringde henne och sa ”Anna, jag tror jag är med barn”. Anna blev typ irriterad, ”Vadå tror???”. Ja, gravtestet sa ju det men är dom verkligen pålitliga?

Sen gick vi i ett lyckorus. Helt underbar känsla. Kände mig så glad att jag var rädd att varenda en skulle förstå varför.
Men så fick vi känna i två dagar. Sen kom blödningarna. Ett besök på Sahlgrenskas gynakut gjorde inte oron bättre. En hinnsäck men inget foster eller hjärtljud, fastän jag borde varit i vecka 8. Gynekologen tyckte jag borde förbereda mig för ett missfall, och om inte skulle jag få komma på ett nytt ultraljud 2 veckor senare.
Dom veckorna var helt fruktansvärda, jag hade ont i magen och blödningarna fortsatte några dagar. Vågade knappt gå på toa för jag trodde att jag skulle kissa ut ett dött foster varje gång.
Men två veckor senare satt jag hos gynekologen igen. Jag var så nervös att jag ville kräkas. Såg framför mig att det skulle vara tomt i magen, och vem vet. Skulle vi få vänta två eller tre år till? Eller så kanske det aldrig skulle komma någon chans igen..
Sekunder kändes som minuter och jag tyckte hon var tyst alldeles för länge för att det skulle vara något positivt besked. Jag bet ihop och försökte fokusera på att inte börja gråta när hon väl skulle berätta det fruktansvärda.
Så visade hon mig skärmen. En liten svart böna med en blinkande vit prick. Och det var så vackert så då fick jag verkligen fokusera på att inte gråta! Vecka 7+0. Jag var toklycklig!
Svävade på moln ett tag, sen blev jag orolig igen. Var orolig hela graviditeten, jag som alltid tyckt det var löjligt att oroa sig. Man väntar ju barn, inte missfall!

Och åtta månader senare kom lilla Stella. Vår knubbiga lilla böna med lite buckligt huvud. Som skrek hela första dygnet så varken jag eller dom andra mammorna på rummet fick någon sömn, för att hon var så hungrig. Och sen inte skrek alls på sex veckor för hon var så mätt, knubbig och belåten. Jaja, det är klart. Hon levde ju på semlor där i magen så inte var det så konstigt att hon ville ha mat 🙂
Hon är så fin och glad vår Stella. När jag sitter på föräldragruppen ser jag knappt dom andra bebisarna. För ingen är ju så söt och rolig som min Stella. När någon av dom andra mammorna frågar hur hon är så skryter jag som bara den, och sen hör jag knappt vad dom berättar om sina bebisar.

Vår älskade Stella!

20120712-105903.jpg

Duktig tjej

Idag vände sig Stella från mage till rygg. Oj vad jag jublade 🙂 Det var nog för att hon fick en ny lekmatta från Ikea igår att ha på golvet.

20120710-214049.jpg

Skrivbord

Idag ordnade vi ett skrivbord på Nellies rum. Nellie blev jätteglad, hon älskar att sitta på sitt rum och pyssla. Köpte stolen och bordsbenen på Ikea. Skivan är garderobsinredning från Bauhaus.
Ska ordna med lite mer förvaring och sånt.

20120710-195250.jpg

20120710-195259.jpg

20120710-195312.jpg

Semester

I fredags gick Andreas på semester och samma dag lämnade jag Nellie till mamma. Så vi har haft supersemester kan man säga. Vad gör man om dagarna när man inte har en fyraåring som måste ha mat, hålla koll på mm? Så fort Stella sovit sitter man och rullar tummarna, herregud. Jag vet inte hur man roar sig själv längre!
Igår promenerade jag sammanlagt 8 km med Doris! Det var inte pjåkigt av den lille latisen (Doris alltså, inte jag!).
Imorgon kommer Nellie hem igen, och det ska bli riktigt skönt, och jag tror kanske även mamma tycker det 🙂

Imorgon hoppas jag på att hinna åka en sväng till Ikea. Ska köpa höj- och sänkbara bordsben för jag ska ordna ett skrivbord till Nellie, där hon kan sitta och rita, pärla och pyssla.

20120708-203944.jpg

Riktigt fint väder idag men vi är billösa så vi får hålla oss hemma. Två dagar till jobbar Andreas innan semestern och jag har verkligen nedräkning här. Inte för att vi ska göra något speciellt på semestern, men man kanske kan få en och annan sovmorgon iaf 🙂

Jag provar just nu på storytel.se där man kan lyssna på talböcker direkt i mobilen. Om ni vill ha en gratis bok så får ni ge er mailadress! Riktigt bra verkar det. Iofs är det ju inga böcker för mig för jag läser inte deckartrams och skit. Men Nellie har lyssnat på Mamma Mu nu på morgonen.

Nu blir det en långpromenad innan det blir för varmt!

20120705-091930.jpg

Bloggångest

När man drabbas av bloggångest, är det dags att lägga ner då?

Livet rullar på som vanligt. Nellie är så galet stor att jag undrar om hon har fått några tonårshormoner i maten. Mamma och pappa ligger typ nederst på listan av roliga saker just nu. Lyssna på musik på sitt rum och vara med kompisar, det kunde väl lika gärna vara en 14-årings intressen. Jaja, man får njuta av dom små stunderna som fortfarande finns där när mamma och pappa är bäst.
Häromdagen hade hon klippt av sin lugg på sitt rum. Vi har sparat den i 1,5 år snart så den gick äntligen att ta bakom örat. Men nu går den till ögonbrynen igen… Suck.

Stella har varit en tyst bebis fram till igår. Då bestämde hon sig för att börja jollra. Storasyrran började med det vid två månader men Stella har sparat på krutet ett tag. Det är som att hon har fått en aha-upplevelse. Shit, är det jag som gör dom fräcka ljuden?
Så inatt klockan tre, när hon skulle somna om efter blöjbyte. Då tjöta hon så jag trodde hela Munkegärde skulle vakna.

Doris hon växer och blir större (och envisare). Sitt, ligg och komma på kommando kan hon. Så övar vi på stanna nu. Men det är inte lätt när man vill sitta fastklistrad vid matte eller någon annan människa hela tiden.

Idag hade vi Sigge och Anna på besök. Det gick jättebra med Sigge och Doris, även om Doris fortfarande är för liten för att leka på riktigt. Men hon följde Sigge som om han vore hennes största idol.

Kaninerna, ja dom fick en nyskurad bur i söndags med plexiglas runt undervåningen så dom har vind och vattenskydd där men ändå ser ut. Klippta klor, borstad päls blev också ett kvällsgöra 🙂

20120703-223117.jpg